Våra projekt
Inventering av tofsvipa och storspov
Tofsvipa och storspov har inventerats sedan fågelstationens start 1967, numera i ett åkerområde söder om Nyängen. Den korta versionen av resultatredovisningen är att tofsvipan hållit sin numerär relativt väl medan storspoven numera är utgången. Viporna häckar också i restaurerade våtmarker och har successivt fått bättre förutsättningar medan det storskaliga jordbruket inte har kunnat accepteras av storspoven.
Läs merOrtolansparv
Arten har med ojämna mellanrum inventerats från år 1968. Numera är arten nästan utgången i södra Sverige och numera finns endast ett 10-tal sjungande hannar. Med början 2010 drivs ett aktivt projekt för att utröna hur arten skall kunna bevaras. Det handlar i Kvismaren mycket om att verifiera häckningsutfallet när aktiva åtgärder som kvarlämnade av osådda stråk på åkrarna i samband med vårsådden och skyddande av häckningsbiotopen.
Läs merPungmes
År 1989 skedde en större etablering av pungmes då nio individer kom och året efter 14–21 individer. Pungmesen har en mycket spännande häckningsbiologi och redan från början märktes många individer med färgringar. För att vara en så liten fågel är den mycket rörlig både inom en häckningssäsong och mellan åren.
Läs mer