Hoppa till huvudinnehåll

Skådarguide till Kvismaren

Hjärtligt välkommen till Svealands största och bästa våtmarksområde beläget ett par mil sydost om Örebro! Vare sig Du är en redan inbiten ornitolog, en glad fågelskådande amatör, allmänt naturintresserad eller ännu inte har kommit på att det är fågelskådare Du borde vara, blir Du lika väl mottagen. Hit hittar Du enklast via skyltar på väg 207, som går från Örebro mot Katrineholm, eller från väg 52 strax öster om Sköllersta.

Området har under de senaste åren genomgått omfattande restaureringsåtgärder, vilket innebu- rit att kartan ritats om en hel del, och nya våtmarker har gjorts tillgängliga. Därför kan det vara vettigt att förbereda sitt besök i Kvismaren genom att läsa igenom eller ta med sig denna text. Var hittar jag vissa arter, vilka delområden bör jag besöka under olika årstider, och vad heter respektive område, är några av de frågor som blir besvarade här.

Öby kulle – Rysjön – Löten
Det naturliga navet i området mitt emellan de stora våtmarksytorna är Öby kulle med sina välfyll- da ormgropar under våren. Då hålls Öbystugan öppen under helgerna liksom på hösten vid olika arrangemang. Här finns parkering, informationstavlor, möjligheter till picknick och grillning, toaletter med mera. Ur fågelsynpunkt fungerar kullen utmärkt som utsiktspunkt över området och då i synnerhet över Fågelsjön, Rysjön och, på lite längre avstånd, den mer svårtillgängliga centrala delen av Västra Kvismaren. En hel del rastande tättingar kan också hittas på kullen med sin varierade växtlighet under rätt väderbetingelser både vår och höst. Vintertid finns ett välbesökt fågelbord vid parkeringen, som bjuder på några överraskningar varje vinter. Ett flertal arter häckar också här med hornugglan i toppen av näringskedjan. Precis söder om kullen och genom hela om- rådet skär Kvismare kanal från väster till öster för att till slut mynna i Hjälmaren vid Segersjö.

Lämnar man Öby kulle till fots, kan man ta sig de 800 metrarna längs den gamla banvallen till Rysjötornet. Längs banvallen finns också en mindre plattform och ett gömsle, alla med goda möjligheter till att skåda ut över Rysjön ur olika vinklar. Här regleras vattenståndet under året för att nå bästa häckningsresultat och största möjligheter för fåglar att rasta under både vår och höst. Det innebär att Rysjön av olika anledningar är värd ett besök året runt. Stora mängder änder rastar här, och under sensommaren, när vattenståndet är lägre och väderläget rätt, rastar även en hel del vadare på dybankarna.

Naturligtvis häckar en lång rad våtmarksarter, bland annat svarthakedopping, gråhakedopping, snatterand, kricka, skedand, rördrom, brun kärrhök, vattenrall och trastsångare. En mindre skrattmåskoloni finns också, och enstaka par svarttärnor häckar här eller i den närbelägna Löten. En lång rad sällsyntheter har setts vid Rysjön och nämnas kan bland annat amerikansk kricka, skedstork, svart stork, ägretthäger, tuvsnäppa med flera.

Söder om Kvismare kanal ligger Löten, som nyligen fick en stor parkering och en egen plattform med utsikt också över södra Rysjön. Löten översvämmas ofta under vår och höst, men ett lågt vattenstånd upprätthålls under hela säsongen av en pump i östra änden. Området hävdas också genom bete, och här häckar till exempel gulärla, enkelbeckasin samt vissa år även svarttärna. Den smala vassremsan i södra delen har under de senaste säsongerna besökts av revirhållande trastsångare och vassångare. Regelbundet hörs även vattenrall och småfläckig sumphöna här. I slutet av juni 2010 höll en mindre sumphöna till i Löten i tio dagar.

Nyängen – Västra rakan – Nynäsängen
Området närmast väster om Löten kallas Nyängen och liknar denna genom att den ligger nära Kvismare kanal och översvämmas regelbundet. Ytan hävdas dock inte genom bete, vilket gör att den naturligt är mer igenvuxen med vass, svärdslilja med mera. En mosaik av öppna vattenytor omväxlande med igenvuxna områden gör att detta område lämpar sig bra för simänder, rördrom, brun kärrhök, vattenrall, rörsångare, sävsångare, trastsångare, skäggmes med flera arter. Under senare år har även mindre sumphöna, aftonfalk och ägretthäger funnit sig väl tillrätta här under kortare perioder. Området är svåröverblickat, men en vandring längs invallningen västerut kan rekommenderas. Att bara stå och lyssna här en kväll kan ge både det ena och det andra.

Vid vägkurvan Västra kröken med sin välkända gamla björk intill en mindre parkering börjar, eller slutar, beroende på från vilket håll man kommer, en av de klassiska platserna i Kvismaren, nämligen Västra rakan. Många är de arter som setts från denna raksträcka tvärs över åkermarkerna i sydväst, och många är de fågelintresserade, som har använt parkeringsfickorna för att spana över slättmarkerna. Detta är det absolut bästa stället att befinna sig på för att bland annat hitta årets första sånglärka eller tofsvipa, se jordugglan jaga i skymningen under sträcktid, höra spelande vaktel under sommaren, se skådespelet med rastande gäss och tranor vår och höst samt att spana efter varfågel och olika övervintrande rovfåglar under de kallare månaderna.

Ett av de mindre besökta, men likväl tillgängliga, områdena är Nynäsängen vilken är den na- turliga fortsättningen västerut från Löten och Nyängen strax söder om Kvismare kanal. Hit tar man sig genom att köra Västra rakan mot sydväst och parkera på gårdsplanen till Kilsgården, vilken är den första gården man kommer till. Gå sedan förbi boningshuset i dungen och fortsätt längs åkervägen ner till pumpstationen. Där har man från vallen överblick över sankängen, som har hävdats maskinellt med jämna mellanrum de senaste åren. Här kommer man även närmast det stora, otillgängliga och ibland översvämmade område norr om kanalen, som utgör centrala Västra Kvismaren. Stora mängder änder, gäss och tranor rastar och födosöker ofta där tillsammans med betesdjuren.

Häckande arter av det ovanligare slaget finns det inte så många på Nynäsäng- en, men sommaren 2010 lyckades ett par dvärgmåsar få en unge på vingarna. Under respektive säsong rastar dock en hel del änder här, och under vissa år är detta en av områdets bättre platser för att titta på vadare. Nordliga arter såsom spovsnäppa, myrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa väljer av någon anledning oftast att rasta just här.

Ormkärret – Killingemaden – Hammarmaden
Vi tar oss tillbaka till utgångspunkten Öby kulle och tittar på området närmast sydost om denna. Passerar man bron över kanalen mot söder, finner man en mindre parkering på vänster hand precis invid brofästet. Där börjar en vandringsrunda längs kanalen mot öster, sedan längs med Hammar- kanalen mot söder, genom det snåriga och igenvuxna Ormkärret, över Ormkullen och tillbaka igen. Där stigen vänder finns en stor, nybyggd plattform med magnifik utsikt över Killingemaden, Hammarmaden och stora delar av centrala Östra Kvismaren. Ormkärret är (i sammanhanget) en igenvuxen och orörd oas mitt i ett område med i övrigt stora öppna ytor och vassområden. Sump- skogen är fylld av sångare under häckningstid och av allehanda rastande tättingar under sträcktid. En promenad bjuder ofta på något extra och de senaste säsongerna har bland annat setts rörhöna, vitryggig hackspett och pungmes.

Närmast söder om Ormkärret ligger Killingemaden som, jämte Hammarmaden, är den bästa platsen för bland annat vattenrall, småfläckig sumphöna, enkelbeckasin, gulärla och andra ut- präglade våtmarksarter. Under sträcktid hörs ibland även dvärgbeckasin och dubbelbeckasin här. Området spanar man bäst av från plattformen vid Ormkärret eller från vindskyddet, som är placerat på Hammarkullen längs vägen rakt söderut från Öby kulle. Möjlighet finns också att ställa sig på toppen av Hammarkullen och lyssna och spana österut. Genom Hammarmaden skär Hammarkanalen, vars bankar är ganska låga och även dessa områden översvämmas regelbundet. Kanalen är ofta fylld av änder och gäss, och i synnerhet då havsörnarna drar förbi och panik ut- bryter, är observationsbetingelserna goda. Stora delar betas av nötkreatur, medan andra ytor måste hävdas maskinellt. Från Hammarbron i söder har man bra överblick över både mader och kanal, men tänk på att trots att det är en lokal väg, är den ofta ganska starkt trafikerad av både lätt och tung trafik.

Då Hammarbron är våtmarkernas sydligaste tillgängliga utpost, fungerar den också bra som sträcklokal, i synnerhet på våren, och många förstafynd för året brukar kunna rapporteras just härifrån. Rastande gäss, änder, tranor och vadare trivs naturligtvis också här både vår och höst. Väster om bron och maderna ligger Fornskinnsmossen, som kan komplettera artlistan under besöket med flera arter spettar och andra skogsfåglar, men framkomligheten där är minst sagt be- gränsad av yppig vegetation. Mosskanten mot Hammarmaden fick under sommaren 2010 besök av Närkes första sydnäktergal under mer än en månads tid.

Värstamaden – Fiskingemaden – Östra Kvismaren
Sydöst om Öby kulle och söder om Kvismare kanal breder stora områden med vass, vassmosaiker, mader och strandskogar ut sig och det enklaste sättet att komma till dessa områden är att ge sig ut på riksväg 52 och köra österut mot Katrineholm. Snart nog dyker avtagsvägar upp både till Värsta och Fiskinge och bägge dessa leder norrut ner till och genom respektive by. Värstamaden är svårtillgänglig och mestadels igenvuxen, men kan bjuda på en hel del sumphöns och nattsångare under sommaren. Vassångare har hörts vid flera tillfällen och småfläckig sumphöna likaså. Rördrom och vattenrall hörs regelbundet. För ett antal år sedan dök även områdets enda och Närkes första silkeshäger upp här. Genom att parkera väster om sista gården och gå ner till invallningen, kommer man till madens västra spets. Därifrån kan man gå vidare längs vallen västerut och till slut komma fram till Hammarmaden. Något strapatsrikt kanske, men fullt möjligt och något som ganska få därför gör.

Fiskingemaden är desto mer välbesökt och tillgänglig med stor parkering, toalett och en mindre plattform i kanten av strandskogen. Vattenståndet har nyligen reglerats via en pump vid kanalen. Det har gått ett antal år nu sedan denna yta bearbetades maskinellt, vilket har lett till igenväxning, men platsen är väl värd ett besök. Våren är alltid mest intressant med alla rastande arter och sången i strandskogen mellan Fiskingemaden och Värstamaden innehåller många olika röster, till exempel mindre hackspett och grönsångare. Närheten till vassområdet i Östra Kvismaren gör också sitt till. Rördrommen hörs vida omkring och åtskilliga par bruna kärrhökar seglar över vassen. Gott om beckasiner och andra våtmarksarter hörs också. Nästan årligen sjunger vassångare och enstaka gånger under sträcktid spelar dvärgbeckasin. Platsen har tidigare bjudit på sällsyntheter som bland annat amerikansk kricka, amerikansk bläsand, svartvingad vadarsvala, dammsnäppa och tereksnäppa med flera.

Fågelsjön – Åslasjön – Ängfallet
De östra sjödelarna norr om kanalen indelas numera i Fågelsjön i väster närmast Öby kulle och Åslasjön i öster mellan Åslaholmen och Sörön. Nyligen anlagda gång- och cykelvägar på vallarna runt sjöarna har gjort området mer tillgängligt än tidigare och dessa stigar leder ända bort till Sörön i öster. Med bil tar man sig förutom till Öby kulle även ner till en parkering vid Lövholmen och sedan vidare till fots till exempelvis Åslaholmen. Vägen mot Lövholmen börjar strax söder om Norrbyås kyrka och går sedan från den stora ladugården rakt ner från åsen över fälten. Vid det enda vägskälet längs denna väg håller man till vänster. Dessa sjödelar har ett något högre vattenstånd än Rysjön och innehåller mer vassmosaik. Generellt sett är fågeltätheten lägre här än i Rysjön, bortsett då från de vasshäckande arterna.

Utöver de vanliga och redan nämnda våtmarksarterna noteras i dessa sjödelar bland annat gråhakedopping, trastsångare, vassångare, skäggmes med flera arter. Förutom vid Ormkärret har området från Åslaholmen och österut via Åsens sjöland och fram till Sörön bjudit på de flesta observationerna av pungmes i Kvismaren under de senaste säsongerna. Glädjande nog lyckades dessutom ett par ängshökar få ungar på vingarna här under sommaren 2010. Ett flertal mer sällsynta arter har också noterats de senaste åren, exempelvis ägretthäger, aftonfalk, tuvsnäppa, busksångare, sommargylling med flera.