Historia

Den 6 juni 1919 steg den 16-årige Erik Rosenberg av tåget i Hidingsta. Tillsammans med sin biologilärare Sven G:son Blomqvist gjorde han en upptäcktsfärd genom Kvismarens vassar och sumpmarker via Söröns lövängar till Restamossen. Ur fågelskådarperspektiv var Kvismaren okänt innan Rosenbergs exkursion, som kom att bli starten på det moderna fågelskådandet i Kvismareområdet.

Före sänkningen av Hjälmarens vattennivå var de områden som idag täcks av vass i Östra och Västra Kvismaren sjö. Mellan åren 1877 och 1887 sänktes Hjälmaren och Kvismaren för att frigöra odlingsbar mark. Kvismaren sänktes med ca. 1,5 meter och torrlades till största delen. Så småningom växte de forna sjöbottnarna igen med vass. Kvismare kanal byggdes i samband med sjösänkningen. En doktorsavhandling framlagd vid Örebro universitet av Jörgen Lennqvist belyser sjösänkningen ur ett miljö- och samhällshistoriskt perspektiv.

Restaureringen av de igenvuxna sjöbottnarna tog fart i mitten av 1970-talet då Östra Fågelsjön restaurerades. I början av 1980-talet följde restaureringen av Rysjön, och några år senare Västra Fågelsjön. De tre restaurerade sjöytorna kontrolleras och underhålls kontinuerligt, bl.a. genom reglering av vattennivån. I slutet av 1990-talet gjordes också en omrestaurering av Rysjön (se Fåglar i Kvismaren / årsskrift 1997).

Betesdrift på madmarker och strandzoner är en annan viktig del i naturvårdsarbetet i Kvismaren. Nötkreatur betar bl.a. på Nyängen och Fiskingemaden, som har blivit fina rastplatser för vadare och andra våtmarksfåglar.

Mer att läsa om historien och naturvårdsarbetet i Kvismaren hittar du i boken Kvismaren och fåglarna, som finns att beställa från Kvismare Fågelstation.