Våra projekt
Fiskgjuse
År 1971 startade vi tillsammans med Riksmuseet en inventering av fiskgjuse. Upprinnelsen till detta samarbete var det dåliga häckningsresultat hos fiskgjusarna som noterades i slutet av 1960-talet. Nästan samtidigt kom rapporter från utlandet om den skalförtunning som drabbade många fågelarter och som kunde härledas till DDT-användning. Det visade sig att även svenska fiskgjusar var påverkad av skalförtunning, som värst ca 15 % i början av 1970-talet. Fiskgjusen fick enligt våra undersökningar normal skaltjocklek igen först i början på 2000-talet, det tog alltså 30 år av återhämtning.
Läs merOrtolansparv
Arten har med ojämna mellanrum inventerats från år 1968. Numera är arten nästan utgången i södra Sverige och numera finns endast ett 10-tal sjungande hannar. Med början 2010 drivs ett aktivt projekt för att utröna hur arten skall kunna bevaras. Det handlar i Kvismaren mycket om att verifiera häckningsutfallet när aktiva åtgärder som kvarlämnade av osådda stråk på åkrarna i samband med vårsådden och skyddande av häckningsbiotopen.
Läs merInventering av tofsvipa och storspov
Tofsvipa och storspov har inventerats sedan fågelstationens start 1967, numera i ett åkerområde söder om Nyängen. Den korta versionen av resultatredovisningen är att tofsvipan hållit sin numerär relativt väl medan storspoven numera är utgången. Viporna häckar också i restaurerade våtmarker och har successivt fått bättre förutsättningar medan det storskaliga jordbruket inte har kunnat accepteras av storspoven.
Läs mer