Webbplatsen kvismaren.org genomgår underhåll, så det kan vara lite stökigt här ibland.

Två ungar av ägretthäger i sitt bo.
Ägretthägerungar i sitt bo. Foto Niels van der Velde

Ägretthägrar (Ardea alba) har noterats i Kvismaren sedan ett antal år tillbaka. Sommaren 2025 häckar de för första gången i Kvismaren! Fågelstationens personal har lokaliserat en koloni med fem bon. När ungarna är tillräckligt stora kommer de ringmärkas.

I år har vi haft två fältarbetare som arbetat hela våren, Martin och Erik. Som vanligt har det genomförts våtmarksinventeringar. Det fortsätter att vara många par skrattmås, ett överslag säger mer än 1000 par och en hel del dvärgmåsar, minst 40 par. 

De bruna kärrhökarna fortsätter att vara talrika och minst 18 honor gick till häckning vilket är några färre än fjolårets rekordnotering, men fortfarande många.

Arbetet vid fågelstationen dominerades under september av ringmärkning, vi hade tillgång till personal fram till den 20 september. Under året ringmärktes hela 4350 fåglar vilket dock är lägre än normalt. Det beror delvis på att märkplatsen Vallen var kraftigt röjd, även ute i sjön, vilket minskade antalet fåglar rejält på den lokalen.

Nu har de första medarbetarna i årets fältpersonal kommit till fågelstationen och fältsäsongen har därmed dragit igång på allvar. Till att börja med har man inventerat stararnas häckning i de starholkar som finns på olika håll i området. Man har också dragit igång med inventeringar av bl.a. tättingar i vassarna och våtmarksfåglar i reservatets olika delar.

Under juni månad avslutades en intensiv vårsäsong med ett stort antal projekt. Trots en kall vår och första del av sommaren så fångar vi mycket ungfåglar. Studierna av jordbruksarter har utökats med intensiva studier av bl.a. sånglärkor. Den utsatta populationen av ortolansparv fortsätter att följas. I år var det också dags för kråkinventeringen som genomförs vart femte år. 

Våra projekt

Fiskgjuse

År 1971 startade vi tillsammans med Riksmuseet en inventering av fiskgjuse. Upprinnelsen till detta samarbete var det dåliga häckningsresultat hos fiskgjusarna som noterades i slutet av 1960-talet. Nästan samtidigt kom rapporter från utlandet om den skalförtunning som drabbade många fågelarter och som kunde härledas till DDT-användning. Det visade sig att även svenska fiskgjusar var påverkad av skalförtunning, som värst ca 15 % i början av 1970-talet. Fiskgjusen fick enligt våra undersökningar normal skaltjocklek igen först i början på 2000-talet, det tog alltså 30 år av återhämtning.

Läs mer

Ortolansparv

Arten har med ojämna mellanrum inventerats från år 1968. Numera är arten nästan utgången i södra Sverige och numera finns endast ett 10-tal sjungande hannar. Med början 2010 drivs ett aktivt projekt för att utröna hur arten skall kunna bevaras. Det handlar i Kvismaren mycket om att verifiera häckningsutfallet när aktiva åtgärder som kvarlämnade av osådda stråk på åkrarna i samband med vårsådden och skyddande av häckningsbiotopen.

Läs mer

Inventering av tofsvipa och storspov

Tofsvipa och storspov har inventerats sedan fågelstationens start 1967, numera i ett åkerområde söder om Nyängen. Den korta versionen av resultatredovisningen är att tofsvipan hållit sin numerär relativt väl medan storspoven numera är utgången. Viporna häckar också i restaurerade våtmarker och har successivt fått bättre förutsättningar medan det storskaliga jordbruket inte har kunnat accepteras av storspoven.

Läs mer